Varit hästlös i snart 2 veckor. Känns så fruktansvärt tomt. Att aldrig känna att tryggheten av att fara till stallet och se att Noppis står där, ja helt enkelt att hon bara finns. Men inte längre.. Saknar att bara fara ut och skritta på länga tyglar barbacka. Bara slippa undan verkligenheten! Saknar när svetten rinner både från mig och Noppan efter det där riktiga super dressyrpasset, saknar att bara släppa tyglarna och låta hon galoppera ute i skogen, Saknar att stå i boxen och bara mysa, saknar allt med att ha en häst.

 

Har haft häst i ca 5 år och nu är det bara över sådär. Men livet måste gå vidare, vem vet vad som händer, kanske kommer det en ny stjärna inom kort eller så kanske jag lägger allt på hyllan. Framtiden är inte förutspådd! Vet inte vad jag ska göra med bloggen men den kommer i alla fall bli kvar, vill behålla alla minnen.. Kommer väl lägga upp lite bildminnen och ovisade bilder.

 

Ohästig bild på mig, eftersom jag aldrig ha visat det förrut! Sköt om er där ute!