Efter mycket strul(Tyvärr) så kommer äntligen Noppan komma till ett nytt hem. På lördag åker vi med henne ca 50 mil upp i landet och där ska hon förhoppningsvis stå ända till slutet. Efter omständigheterna känns det ändå bra. Dock är det fruktansvärt jobbigt att packa alla saker, nu känns det verkligen på riktigt. Trodde aldrig det skulle kännas så här jobbigt men jag vet att det blir bäst så.

I mina ögon kommer hon alltid vara världens bästa ponny och hade jag haft möjlighet så hade hon fått stanna kvar hos mig tills den dagen hon åker till de evigt gröna ängarna. Tyvärr blev de inte så och de gör såklart ont för hon är nog det bästa som har hänt mig. Är så fruktansvärt tacksam för dessa år och jag ångrar inte en sekund att jag köpte henne. Hon har ett hjärta av guld och förtjänar det bästa, vilket hon inte kommer att ha hos mig nu när jag kommer flytta och inte ha den tid som hon behöver.

 

All lycka i framtiden för familjen som köpte henne!